Låååångt inlägg och kanske för detaljerat för vissa...i så fall hoppa över't:-)
Kl 02 den 26/2 vaknade jag av en dröm att stora ormar slet i mig...en värk! Det gör för ont att ligga kvar så jag går upp och går runt lite. De fortsätter komma ca var 5 min och går bra att andas igenom, men det känns att de är på riktigt. Ringer därför mamma efter en timma och ber henne komma för att kunna vara hos barnen. Tar en dusch och hoppas såååå att värkarna inte ska försvinna liksom tidigare falsklarm, tycker nämligen att de så fort jag pratat med mor börjar bli lite klenare. Väl i duschen kommer det en jätte ond och det känns tryggare igen. Lägger en ordentlig make-up, känns helt plötsligt jätte viktigt, hehe!!
Mamma kommer och går och lägger sig medan värkarna ökar på, kommer med 3-5 min mellanrum. Vid fem väcker jag Jesper och ber honom packa ihop och ut i bilen så vi snabbt kan åka när det behövs. Ringer också förlossningen som säger att jag är välkommen när jag känner att jag vill komma.
Milla vaknar och jag får kramas med henne under en värk, lilla hjärtat! Hon kryper sen ner hos mormor utan krångel.
Kl 6 är värkarna kraftigare och det trycker neråt, det känns nu bäst att bege sig mot sjukhuset. Fasar lite för bilresan som jag inser kommer bli ca 6 sittande värkar lång!! Tänk de som har många mil till närmaste sjukhus!! Hua...
Känns oerhört stort när vi glider iväg i kylan och mörkret denna tidiga söndagmorgon, inte en kotte ute, bara vi i vår stora bil som vi nu snart faktiskt kan fylla (nästan) med en hel liten skock barn:-)
Bilresan gick över förväntan och jag blir nojjig igen att värkarna ska ge sig, men den korta promenaden från parkeringen med hela fyra jätte värkar som jag inte kunde röra mig i fick mig på bättre tankar. Jag var såå hes (envisa förkylning jag drog på mig lagom till detta) så barnmorskan som svarade när vi ringde på fattade ingenting av vad jag sa, haha!
Kl är nu 6.30.
Invägningen kunde varit något roligare men 95 kg är ju iaf under 100!! Vi fick vårt rum (nr3) och en barnmorska + student kopplade på ctg. Personalbyte strax efter så vid 7.30 kom bm Maria. Toppen bm som jag kände mig trygg med. Hon kopplade äntligen bort ctg'n och jag kunde resa mig. Värkarna var såå mycket värre när jag var tvungen att vara stilla. De kom med ca 3 min och ganska ojämna i styrka, bebisens hjärtljud var bra. Dags för undersökning strax efter och tjohoo...6cm hade jag jobbat mig igenom hemma och första timmen på förlossningen. Hinnorna rejält utbuktande men bebisen stod fortfarande högt upp. Vi diskuterade ev smärtlindring och lustgas, kvaddlar och akupunktur var på önskelistan. Men inte riktigt ännu.
Hängde på gåbord och kände hur illamåendet kom krypande i värkarna. Kräkpåse förbereddes (har behövts båda gångerna) och se där ja även denna gång, rejält...urk, men skönt efter!
Kl 8.30 börjar det trycka på rejält och gör förbannat ont så lustgas kopplas på, har mått lite konstigt av den förut och är lite skeptisk men denna gång blir den min bästis och jag håller mig till den som enda smärtlindring. Jesper är en pärla genom hela förlossningen, som vanligt...har ju rutin på det nu;-)
Har Mix Megapol på radion och när Adele "Set fire to the rain" kommer när en värk precis klingat av blir det alldeles för overwhelming och vi sätter igång och gråter båda två!
Det är tufft genom värkarna och jag vill bara att vattnet ska gå nån gång. Maria har "dukat" upp för hon tror att det kan gå fort när det väl gör det. Nästa undersökning ca kl 9.15 och jag är helt öppen, yeayyhhh! börjar känna av lite krystkänslor och Maria säger att trycker jag bara på lite kommer hinnorna spricka. Jag är ju lite skraj för de krafterna av nån anledning och vågar inte riktigt släppa efter. Hör genom lustgasruset hur Jesper berättar det för Maria. Men efter några värkar av peppande gör jag som de ber mig och då plaskar det rejält vill jag lova!! Kl är nu 9.30.
Det torkas och svabbas runt mig och mina underbara fleecesockar som är dyngsura tvingas av:-( Strax efter börjar det komma krystningskänslor och jag känner att jag inte fixar att krysta stående som jag hoppats utan ner i sängen, sittande med klassiska fot och armstöd. Sen går det fort men inte desto mindre ont.
En krystvärk: bm ser huvudet
Två krystvärkar: jag kan känna huvudet
Tre kv: huvudet ute
Fyra kv: vår lilla stora tjej är här.
Totalt ca 10 minuters krystande och mina armar åker upp i segergester, är så förbannat stolt över mig själv. Jag fick kämpa lite mot mig själv, ville helst bara hålla tillbaka reflexerna, det brände och sved så in i hel**te. Men i 10 min...kändes ändå helt ok!! Tänk med Iris, krystade i timmar!?!?!!
Navelsträngen var väldigt kort så Jesper fick klippa för att jag skulle få vår skatt upp på bröstet...vilken skatt sen!! Ganska blå och skrek och grymtade som en liten gris, men alldeles fantastiskt UNDERBAR!!! Allt på sin plats och hon verkar må prima.
Moderkakan kom sen som den skulle och inget behövdes sys.
Helt klart bästa förlossningen av mina tre!!!
Kl 9.50 den 26/2 kom hon, en guldklimp på 4430g och 52cm lång.
VÄLKOMMEN LILLA NIKE!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar